2020 – ett udda år

Corona… Corona… Corona…

Det sägs att författaren Astrid Lindgren började sina telefonsamtal till sin syster med ”Döden. Döden. Döden.” Detta för att sedan slippa prata om det. När allt snack om döden är avklarat kan man prata om annat.

Jag tänker ha samma princip kring Corona och Covid-19. Jag har det sagt nu i början av min årskrönika, sen får det vara nog om det. För visst har året varit annorlunda. Det har präglats av att inget är som vanligt. Det började som vanligt men i mitten av mars ändrades allt. På gott och på ont. Året blev i alla fall inte som något annat år. Nästan inget av det man brukar göra kunde göras. Det blev förändrat. Inga resor till London, inga europeiska huvudstäder som besöktes eller musikaler som jag gick på. Möten blev digitala istället. Men, istället för att först skriva om allt som det skulle kunna ha varit och sen berätta hur det blev väljer jag att bara berätta om hur det blev.

så,
Corona. Corona. Corona.
Covid-19. Covid-19. Covid-19.

Klart. Avslutat. Vad hände egentligen 2020? Öl och Rotary känns som det som dominerade mitt liv detta år. Men lite annat blev det också – radio och musikaler, styrelseuppdrag, vigslar, goalball och lite annat smått och gott.

Ceremonier

Jag har haft det roliga uppdraget att vara vigselförrättare sedan 2007. Uppdraget i sig är roligt. Ersättningsmodellen är nog än roligare. Har man en vigsel en dag får man 110 kronor. Har man ytterligare en vigsel samma dag får man 30 kronor till. Alltså, en vigsel innebär 110 kronor. Två vigslar innebär TOTALT 140 kronor. Fast inte rakt i fickan för den lilla pengen ska ta en omväg om Skatteverket först, så man får lite mer än 30 % mindre i fickan. Så det är verkligen inte ett uppdrag man gör för att bli ekonomiskt rik. Däremot blir man rik på upplevelser och glada minnen.

Året präglades så klart av ombokningar, avbokningar och sena bokningar. När jag summerar 2020 som vigselår blev det ändå mitt tredje bästa år med 70 vigslar förrättade. Totalt sedan 2007 har jag förrättat 793 vigslar. Och nej, jag vet inte exakt hur många som fortfarande är gifta men jag vet att många fortfarande lever tillsammans och är lyckliga.

En sammanfattande reflektion är att många ändå väljer att gifta sig i ”tider som dessa”, fast det man drar ner på är de storslagna festerna. Många vigslar blev i mer familjära sammanhang. På stranden eller hemma i trädgården. Rådhuset i Trelleborg och Stallgården i Fuglie är de två mest välbesökta ställena för min del, även om jag lyckades viga ett par den 29 februari och ett par på Trelleborgen detta år.

Under året blev det dessutom en namngivningsceremoni och en borgerlig begravning. Namngivningsceremonier har jag genomfört tidigare men begravningen var min första.

Goalball

Ännu ett uppdrag som påverkades av Corona. Boka. Avboka. Omboka. Boka. Ungefär så kan man väl sammanfatta det jag gjort. Under 2019 spelade herrlandslaget i EM i Rostock, men det gick inte så bra så vi hamnade i en lägre grupp, Grupp B istället för Grupp A. Det gjorde att många mångåriga spelare och ledare valde att lämna sina uppdrag. Klokt och insiktsfullt eftersom man vet hur mycket tid och kraft som behövs för att ta sig upp igen och vilka förutsättningarna är för det i landet.

Året började då med att vi funderade på en ny organisation, nya mål för verksamheten och så klart hur vi ska kunna komma dit. Ett av de grepp som togs var att istället för att ha tre landslag – herr, dam och ungdom – som lever sina egna liv ska vi försöka träna dem tillsammans i så stor utsträckning som möjligt. Det vill säga att landslagslägren blir tre gånger större. Jag som team manager fick större ansvar, vilket var kul.

Två landslagsläger lyckades vi genomföra. Båda var i Trelleborg. Det första var en riktig utmaning för min del. En helt ny landslagsledning, tre gånger så många personer skulle hit till Trelleborg och jag skulle själv vara i Finland under lägret. På ett sätt var det att planera som vanligt, men eftersom jag inte skulle vara på plats kändes det ändå annorlunda. Är man med kan man alltid lösa problem som dyker upp, nästan utan att någon märker det. När man är i ett annat land är det tydligt om man glömt boka mat eller en taxi eller ett hotellrum eller vad det nu kan vara. Men, vad jag vet löpte allt det praktiska på som det skulle. Andra lägret rullade på utan problem trots att jag var på plats hela tiden.

Trelleborgs församling, Kyrkans vänner och radio

Året bjöd på lite nya saker också. En ny sak var att jag blev medlem i Kyrkans vänner som är en partipolitiskt obunden nomineringsgrupp i Trelleborgs församling. Inte allt för långt efter att jag valde att engagera mig fick jag också möjlighet att bli invald i Kyrkorådet som ersättare. Dock tog det ett tag innan själva valet kunde genomföras och jag har kunnat närvara fysiskt på två möten och ett digitalt möte. Året som kommer kan nog innebära lite mer engagemang eftersom 2021 är valår.

På lite olika omvägar har det kommit fram att jag kan genomföra en radiosändning rent tekniskt. Det gjorde att jag blev tillfrågad om jag dels kunde sköta tekniken för Trelleborgs församlings sändningar varannan torsdag, dels nätverket Trelleborgare för mångfald och allas lika värde som sänder varannan vecka. Så i princip varje torsdag från och med sommaren blev det radiosändningar även på torsdagar. Lite lustigt var det att när nätverket tog ledigt blev det aktuellt att börja sända för församlingen. Sen tog församlingens sändningar en paus, men då körde nätverket igång igen. Men, efter att det varit lite oregelbundet var och varannan vecka så blev det till slut en halvtimme varje vecka. Antingen Trelleborgs församling eller Trelleborgare för mångfald och allas lika värde.

Musikaler och radio

Året började som vilket annat år som helst. Premiär för Mamma Mia på Tivoli i Köpenhamn, premiär för Dance of the Vampires på Det Ny Teater i Köpenhamn, såg Häxorna i Eastwick på Cirkus i Stockholm en gång till, Robin Hood på Malmö Arena och musikunderhållningen Oh, what a night samt premiären på Den Skaldede frisör i Falkoner Salen i Köpenhamn. Sen var det stopp. Förresten. Att jag såg Häxorna en gång till var inte för att jag gillade musikalen. Jag råkade vinna en biljett i en tävling och passade på att se den igen när jag ändå var i Stockholm. Jag hade i och för sig kunnat varit på premiären av musikalen Oliver på Det Ny Teater, men när jag läste alla restriktioner kring själva besöket tappade jag helt sugen.

Under kunde jag se några streamade föreställningar via nätet. Det var Andrew Lloyd Webber som tillät gratisvisning av några av hans musikaler via nätet i förhoppningen om att man skulle betala in bidrag till artistfronder. Malmö Opera streamade premiären av Funny Girl. Ett bra försök, men inte tillräckligt engagerande för att jag skulle bemöda mig att recensera den musikalen.

Vad gäller mitt musikalprogram, It’s SHOWTIME på Radio 4U, blev en tillfällig satsning en permanent lösning. Programmet har varit ett entimmesprogram sedan starten i mars 2018. Den officiella sändningstiden är tisdagar kl 17-18. Radiokompisen, Radio SMF, på samma frekvens (92,8 MHz) sänder fram till kl 16 på tisdagar. Det har gjort att den förinspelade slingan spelat under en timme mellan deras program och mitt. Ett Coronabeslut från min sida var att jag började sända redan kl 16. Det för att man som lyssnare skulle få sammanhållen musikunderhållning istället för en timmes slinga mellan programmen. Så, ungefär från mitten av mars blev det två timmar musikalmusik i den trelleborgska radioetern. En tillfällig lösning som blir permanent under 2021.

Lite olika uppdrag och händelser

När jag tittar igenom kalender från året som gått ser jag andra uppdrag jag också haft. Revisorsuppdrag i Vikingaföreningen Halsingarna, Föreningen Särimner Hema och Föreningen Trelleborgen i Trelleborg. Jag har varit styrelseledamot i Sydkustsol Ekonomisk förening och i NOK – Nordiska Organisationen för Kulturell förmedling Ekonomisk förening – som är kopplad till Vikingabyn i Foteviken. Jag blev invald i valberedningen för Munskänkarna i Trelleborg. Sitter kvar som kassör för Synskadades Förening (SRF) i Trelleborg med omnejd. En förening som för övrigt valde att komma på ölprovning hos Hönsinge Hantwerksbryggeri under året.

Sen har jag för, jag vet inte vilket år i ordningen men det är i alla fall tvåsiffrigt, omvalts till talman för Akademiska Föreningens Överstyrelse. Ett uppdrag som under året haft lite spännande utmaningar. För mig var det i alla fall spännande att leda möten med 50-60 deltagare som närvarade digitalt. Leda ett digitalt möte är en lite annan utmaning än ett traditionellt möte.

Dessutom har jag varit tekniker och ibland, rätt ofta, side kick till Henrik Silfverstolpe (L) i Radio Blåklint som är Liberalerna i Trelleborgs radioprogram. Ett program som sänds varannan tisdag, udda vecka, i Trelleborg närradio. Mycket samtal om den lokala politiken men ibland regional, nationell och internationell politik ur ett liberalt perspektiv.

Ett roligt uppdrag var att få lov att vara guide under Väsenvandringen på Trelleborgen. Den genomfördes i slutet av oktober, i veckan före All helgonahelgen. Som guide hade jag att vandra runt på området vid Trelleborgen och gå från väsen till väsen. Väsen från vår gamla folktro, som Näcken, Skogsrån, en älva och Maran. Guiderna ska också vara i någon form av karaktär men inte ett väsen. Jag var en något orolig borgherre som gick och väntade på besök från kung Harald Blåtand.

• 

• 

• 

Troligen en effekt av att jag inte har varit ute och rest detta året är att jag inte gått lika många steg. Jag brukar ju uppleva mina besökta städer med fötterna, många tiotusentals steg blir det på en resa. Men även i vardagen vandrar jag gärna mellan möten. Enligt stegräknaren blev det bara 1 292 049 steg under 2020.

Men öl och Rotary då?

Hönsinge Hantwerksbryggeri AB och Taste of Viking

Året med Hönsinge Hantwerksbryggeri AB hade vissa element av ”det gamla vanliga” men väldigt mycket blev annorlunda, på olika sätt och av olika anledningar. Ser jag till det som var vanligt får jag nog säga att jag skötte ekonomi och administrationen som vanligt. De första månaderna på året var också rätt vanliga, men sen kom ju Corona och mycket blev annorlunda. En del i att det blev annorlunda var att jag och Magnus, en av delägarna, i princip hade dagliga möten kring olika strategier. Träffades vi inte live så sköttes kommunikationen via Messenger, mail och sms. Idén om att erbjuda hemleveranser av lätt- och folköl kom upp och blev en succé. Det plus att vi började närvara i Reko-ringar gjorde att vi fick upp omsättningen på folköl samtidigt som det var lugnt från restaurangerna. De stängda gränserna gjorde att försäljningen på Systembolaget sakta börja öka. Året skulle visa sig bli ett rekordår, där vi ökat med nästan 30 %, från drygt 31 000 levererade liter till 40 000 levererade liter. Helt osannolikt år.

Men, det var så klart många olika saker som bidrog till detta. Under året fick vi möjlighet att anställa Jonas som i princip ser till att vi har öl. Det är Magnus och Jonas som står för produktionen och jag ägnade en till två dagar i veckan till att köra ut leveranser. Ja, Magnus sköter ju mycket av administrationen, kundkontakter, marknadsföring, all grafisk design, digital kommunikation och tusen andra saker som hör till att driva ett företag. Visst säljarbete ägnar jag mig också åt, men detta året har inte direkt varit ett lätt år för restaurangbranschen. Vår öl kom ändå in på ett antal nya ställen plus att vi under året också hade lite roliga samarbeten. När min gode vän Fatmir skulle lansera sin självbiografi serverades Jarlens öl från Taste of Viking med Fatmir på etiketten under bokreleasen. För att man skulle kunna dricka en öl på Palmfestivalen fastän den var inställd i år, tog vi fram en öl med Palmfestivalen på etiketten. Inför jul blev det julöl med specialetiketter både till Pimpinellaorden, som skickades till både Göteborg och Stockholm, och till Systrar & Bönor. Vi bidrog även i år till julfirandet i Trelleborgs församling med två lådor jullättöl till arrangemanget ”Jul i gemenskap” även om det firades med distans.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Sommaren i sig var helt otrolig. Från att ha varit väldigt stilla svängde det nästan över en natt. Sommarsäsongen började egentligen den 6 juni med GourmetTrampet. Ett samarbete mellan bryggeriet, Hällåkra Vingård och Sydkustens at Pillehill. En paketlösning där man cyklade mellan våra ställen och njöt av god mat och dryck på vägen. När det blev klart att svenskar inte kunde resa utomlands på semester utan svemester/hemester blev ett begrepp ökade vår försäljning. Många kom till bryggeriet för att köpa öl och besöka oss. Vi blev ett utflyktsmål. Justeringar gjordes i upplägget kring BryggPubarna vilket gjorde att vi hade i princip lika många besökare i år som förra året, men mer utspritt. Dessutom bidrog jag med lite olika efterrätter med öl i. Mest nöjd är jag med den tiramisuliknande efterrätten gjord på stout och en vitchoklad mousse med vår dubbel-IPA. Till jul fick jag leta fram provbaka ett recept på vörtbröd till ett vörtbrödskitt vi skulle sälja. Kul projekt att få ägna sig åt.

För mitt eget varumärke, Taste of Viking, blev det också ett bra år. Årets julöl, Jarlens julöl kryddades med körvel, en mörkare lättöl som nästan sålde 600 flaskor mot drygt 300 förra året, dock med annan smaksättning. Slutsålt båda åren. Jarlens öl, folkölen, ökade från 826 flaskor till 2 820 flaskor i år. Folkölen lanserades i augusti 2019. Starkölen, Jarlens öl 4,6 %, gjorde sin debut på Systembolaget i december 2019. Sålde i år 3 842 flaskor mot 1 152 flaskor första året. Jarlens öl är en ljus modern lager smaksatt med nässlor.

En kul grej var att 1 april lägga ut nyheten om att Jarlens öl skulle börja säljas på Bottle Shop i Köpenhamn, Hantveksöl är kanske inte riktigt vad som brukar finnas i sortimentet. Dessutom blev det extra roligt eftersom den danska gränsen var stängd för svenskar, men jag hävdade att jag kunde komma in eftersom jag hade ”livsavgörande leveranser”.

• 

• 

• 

Året med Hönsinge Hantwerksbryggeri AB har varit väldigt roligt. Från att sitta och planera strategiskt och försöka parera allt som händer i omvärlden till att nästan på för hand bära ut 40 000 liter öl, in i transportbilen och sen ut till kunder runtom. I all enkelhet kan vi säga att vår hemmamarknad är Trelleborg, Vellinge, Malmö, Lund, Sjöbo, Svedala, Skurup, Tomelilla, Simrishamn och Ystad. I alla fall är det dessa orter på Söderslätt och Österlen som relativt regelbundet får leveranser.

Konceptet med hemleverenaser gav dessutom medialt utrymme i både Sydsvenskan, indirekt Helsingborgs Dagblad, och Lokaltidningen Trelleborg. Vår julöl kom med som en av 24 rekommenderade öl i Dagens Nyheters förslag till öljulkalender, lucka 14 för övrigt.

• 

• 

• 

En annan sak som har varit roligt har varit vårt samarbete i bryggeriet. Hur vi alla tre kompletterar varandra. Vi lyssnar till varandra och tänker tillsammans. Ett bra lagarbete. Varje måndag är det frukost och planering. Mycket skratt. Många kloka idéer och synpunkter. Ett bra samarbete. Vill passa på att tacka Magnus och Jonas för det roliga år vi haft tillsammans.

Årets absoluta högpunkt var när vi vann utmärkelsen Årets smakställe 2020 som utses av Trelleborg Citysamverkan. Vi nominerades dessutom av Magasin Skåne till en av tre i kategorin Årets dryckesproducent i Skåne.

• 

• 

• 

Rotary

Året med Rotary har onekligen varit mycket händelserikt på så många olika plan och perspektiv. En av de saker som var speciellt under året var att min klubb, Trelleborg-S:t Nicolai Rotaryklubb, bestämde sig för att dela ut en Paul Harris Fellow till mig. Den första som delats ut på minst fem år i klubben. På något sätt har utdelandet av en PHF (Paul Harris Fellow) blivit synonymt med utdelandet av en hedersbetygelse till någon som gjort något utöver det vanliga. Som en följd av detta valde jag att gå med i Paul Harris Society, ett ställningstagande som bygger på att jag varje år bidrar med minst $ 1 000 till The Rotary Foundations olika insamlingar. Ett sätt för mig att bidra till en bättre värld.

• 

• 

Under första delen av året var jag klubbens vice president. Ett ganska lugnt uppdrag i vanliga fall, men till följd av Corona som gjorde att vi inte längre kunde träffas i verkligheten gjorde att jag som vice president fick rycka in. Vår president kände sig inte bekväm med digitala möten, så han lämnade över klubben till mig och vi började rätt snabbt med digitala möten. Något som också blev en möjlighet var att träffas på nya tider. Ordinarie klubbmöte var måndagskvällar men en form av alternativa träffar dök upp varannan torsdag frukost. Träffar som mer fokuserade på nätverkande och samtal än lyssnande till föreläsning. Ett antal sådana möten genomfördes innan även den typen av träffar ansågs vara Corona-osäkra.

I rollen som vice president fick jag även dela ut bidrag till några av de organisationerna klubben bestämt sig för att stödja. Det blev till Bufff och Lilla Beddinge Teater. Något som uppmärksammats på distriktets hemsida, i Trelleborgs Allehanda och Rotary Norden. Under våren kom det också ett rop på hjälp från den Rotaryklubben som jag besökte när jag var i Moldaviens huvudstad Chisinau under 2019. De behövde hjälp att köpa in sjukvårdsutrustning eftersom Moldavien är ett av Europas fattigaste länder var alla former av hjälp välkommet. Vår klubb arrangerade snabbt en insamling inom klubben och kunde skicka iväg ett par tusen för att hjälpa dem.

Två End Polio Now-aktiviteter genomförde jag i klubbens namn under året. Under ett par timmar en onsdag i februari stod jag och några klubbmedlemmar på ICA MAXI och sålde End Polio Now-pennor och pratade om Rotary. I samband med World Polio Day var vi ett gäng som stod på gågatan i Trelleborg och sålde pennor. Aktiviteter som uppmärksammats både i Trelleborgs Allehanda, Rotary Norden och på distriktets hemsida.

• 

• 

• 

Det var roligt att klubben kunde genomföra presidentskiftet som vanligt i alla fall, på Trelleborgen i strålande sol och jag som fixat maten. Skönt att i tider som dessa kunna träffas och umgås efter en digital vår. Jag gjorde också en medveten skiftning från att lägga tiden på klubben till distriktet efter sommaren, när jag gick från att vara DGN till DGE. Det kändes mest rätt med tanke på det kommande året jag har som distriktets guvernör.

På tal om att vara nominerad till guvernör, DGN – District Governor Nominee, så hade nio av de tio svenska DGN en mycket trevlig träff i februari på ett hotell på Arlanda. Vi visste så klart inte då att det var en av de sista träffarna av detta slag med tanke på pandemin. Men det var i alla fall ett väldigt bra tillfälle att lära känna varandra. Nästa tillfälle som gavs för att lära känna sina blivande kollegor var under Governor-Elect Training Seminar (GETS) i Oulu i Finland. Tanken var att detta skulle vara en träff mellan alla inkommande guvernörer i Sverige, Finland, Norge, Danmark, Island, Polen, Estland, Lettland, Litauen och Ryssland. Det som på Rotaryspråk kallas zon 17 och 18, där då mitt distrikt, 2390, tillhör zon 18. Istället för tio inkommande guvernörer från Sverige var vi tre. De finska och den polske inkommande guvernören var på plats. Övriga kunde, ville, vågade inte komma till följd av Coronasituationen. Men i juletid hade vi ett digitalt glöggparty, så vi i alla fall höll kontakten och hade trevligt tillsammans.

• 

• 

• 

Träffen i Oulu var egentligen två träffar i en. Först var det utbildningen av oss inkommande guvernörer, sen övergick det till Rotary Institute som är en träff egentligen för alla rotarianer i zonerna. När detta arrangerades förra året i Gdansk, Polen, lär det ha varit över 500 deltagare. Nu var vi som mest 120 deltagare. Extra roligt var det att jag var inbjuden att tala om Rotary som hållbar organisation. Jag har under de senaste åren varit ansvarig för vårt distrikts hållbarhetskommitté, Rotary Sustainability Distrikt 2390, och jag berättade hur vi jobbat och hur man kan tänka för att koppla samman Rotarys fokusområden med de tre aspekterna av hållbarhet med Förenade Nationernas 17 globala mål för hållbar utveckling.

Jag är väldigt glad över att jag valde att åka till Oulu. I tider som dessa var det inte en självklarhet. Vi behövde ha intyg som visade på att vår resa till Finland var viktig. Jag fick visa upp det innan jag skulle checka in mig på flyget, innan jag klev på planen och vid gränskontrollen i Helsingfors för att bli insläppt i landet. En resa som däremot inte blev av var den planerade resan till Honolulu, Hawaii, och årets Convention. Convention blev en digital upplevelse istället. Så klart är det inte samma sak som att vara tillsammans med 20-25 000 andra rotarianer från hela världen, men digitala möten ger andra möjligheter. En sådan möjlighet blev när jag tog initiativet tillsammans med en god vän, en rotaractare från Chile, Ignacio och ledamoten av Rotary International styrelse, zone director Virpi. Vi skapade ett digitalt möte för rotarianer och rotaractare i zonerna 17 och 18 kring ”Grow Rotary with Rotaract” kring hur vi tillsammans kan jobba för att få fler engagerade i vår organisation. En träff som fick drygt 60 deltagare från de olika länderna i zonerna.

• 

• 

• 

• 

• 

Ett annat initiativ som jag tog under året var att initiera uppstarten av en Rotaryklubb i Rosengård. Rotary erbjuder en neutral mötesplats för alla, oavsett bakgrund. En rotarian är välkommen att delta på vilket klubbmöte som helst i världen. En Rotaryklubb är ”hemma” oavsett om det är ens hemmaklubb eller någon av de andra 35 000 klubbarna i världen. Förutsättningarna för att starta en ny klubb hade så klart kunnat vara bättre. Onekligen är det så att nätverkande och de mänskliga mötena gör sig bäst när man kan ses i verkligheten. Trots pandemin kunde vi bygga upp en grund att stå på när det gäller intressanta trevliga människor som möttes. En första träff kunde genomföras i verkligheten på Yalla Trappan, men efter det blev vi digitala. Men, om man samlas under en gemensam paroll, med ett gemensamt syfte, så kan det ske saker. Vi är många som vet att Rosengård är mer än de negativa skriverierna i media. Genom att ha en Rotaryklubb på Rosengård kan fler komma hit och känna sig som hemma och vara delaktiga i utvecklingen av stadsdelen.

• 

• 

Den digitala verkligheten gav under året nya förutsättningar och nya möjligheter. Jag fick möjligheten att agera mötesordförande vid både distriktets distriktssamråd i juni och årsmötet i november. Genomförandet av World Polio Day var också nytt och annorlunda. För andra året gjorde distriktet ett lite större event av World Polio Day. Jag var ansvarig för koordineringen av de olika eventen som ägde rum runt om i distriktet. Under dagen stod jag tillsammans med rotarianer från min egen klubb och sålde pennor. Det blev livereportage från Trelleborg i distriktets sändning från Rotary Studion på Burlöv Center. Det blev för övrigt ett uppsving vad gäller försäljningen av End Polio Now-pennor. Många klubbar hade uppmärksammat att de fanns och de blev en naturlig del för många klubbar i insamlingsarbetet.

Under året tog jag ännu ett insamlingsinitiativ. Tre halsdukar designades. Två blå som säljs till förmån för Årliga fonden, 50 kronor per såld halsduk, och en röd som säljs till förmån till End Polio Now kampanjen, 50 kronor per såld halsduk.

• 

• 

• 

Avslutningsvis

Året har onekligen präglas av planer, omplanering och nya sätt att mötas. Det är svårt att skriva en årskrönika för 2020 utan att förhålla sig till Corona på ett eller annat sätt. Det har varit ett år med många nya möjligheter. Men, det har också varit ett väldigt destruktivt år. Att planera och förbereda saker som sedan måste ställas in är inte så himla kul. Även om man genomför det digitalt, är det inte samma sak.

Jag har ändå förmånen av att kunna träffa människor i verkligheten på olika sätt. Givetvis på avstånd och allt det där. Året som varit har varit intressant på många olika sätt. Utvecklande i vissa sammanhang, tråkiga i andra. Oavsett hur det varit så har jag blivit erfarenheter rikare.

Det är i alla fall hög tid att vända blad. Lägga 2020 bakom sig och se vad 2021 bär med sig. På olika sätt.